Klassträff? Sällan, aldrig och nej

Jag fick för några veckor sedan ett vykort med posten. Det var från www.klassfesten.com som påminde mig om att det är 20 år sedan jag slutade 9:an. Det var en inbjudan till en återförening. Hahah. Som om jag skulle gå på en återförening med mina gamla klasskamrater från den tiden. Jag gillade inte 85% av min klasskompisar på den tiden och jag kan inte förstå vad som skulle kunna få mig att gilla dem 20 år senare. Jag har varit förskonad från kontakt med de allra flesta under alla dessa år och jag längtar definitivt inte efter att prata minnen med dem nu. Min strategi på den tiden var att undvika dem så gott jag kunde och det gjorde jag genom att helt enkelt inte gå till skolan. Det funkade så där. Av någon märkligt, för mig otrolig, anledning fick jag såpass hyggliga betyg så att jag kunde forstätta på gymnasiet där jag lika märkligt fick nog med betyg för att senare läsa på högskolan. Men det beror då rakt inte på de männsikor jag tillbringade altl för mycket tid med på slutet av 1980-talet.

Jag var den enda zyntharen på hela skolan. Bara det gjorde att jag hade lite svårt att umgås med folk på en skola med 99,9% hårdrockare. Men det är nog så jag funkar. Lite bak och fram liksom. Ska alltid var lite egen. Man vill ju inte passa in i mängden. Fasen vad stryk jag fick vissa dagar. Inte av min aklasskamrater men av de lite äldre eleverna. Min aegna klasskamrater hade väl vänjt sig vid mig under låg och mellanstadiet. Jag stod alltid lite utanför.

Men för att göra en lång histora mycket kort. Jag har ingen som helst lust att ens se de där jönsarna. Jag är inte det minsta nyfiken på vad de gör, om de lever eller är döda, bögar eller styrelseordförande. klassfest.com får klara sig utan min inbetalning.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback