WoBWorld

Jag måste vara det mest otränade som går i ett par tofflor. Min fysik är då verkligen inget som bör visas upp. Jag rosslar och stönar bara jag går upp för de få trappstegen till vår dörr. Snart är det dags att jag köper skor utan snörning för att knyta skorna är inget som går lätt. Jag böjer mig framåt men redan när jag böjer nacken stockas blodet i skallen på mig så att jag blir mörklila i ansiktet. Mina stackars händer viftar i luften någonstans i knähöjd och jag pustar och stånkar som om jag bar hundra kilo i var hand. Än så länge kommer jag tillslut ner till skohöjd med händerna, men det är precis det.

Trots detta, eller snarare just därför, lurar jag på att börja träna något. Vet inte vad än bara. Springa är ju så megatråkigt. Och så får man ont i knäna med. Promenad kanske? Tja, men snart är det vinter och jag känner på mig att jag kommer att balla ur vid första bästa snöflinga. Cykla kanske. Vi har en såndär cykelmaskin stående i sovrummet men den har vi mest som klädhängare. Simma vore nog nått. Men då måste man ju visa upp sin stinna buk på badhuset och det är frågan om jag vill det. Tanken är ju att jag och Hulda Hustrun skall dit idag för lite rekreation. Kanske borde jag passa på att simma lite. Längs med kortsidan liksom.

Det kostar på att vara fet. Det är inget jobb för den late kan jag meddela. Prova själv att knata omkring med en 30 kilos packning vart du än ska gå. Jag vill nästan gå så långt som att vi feta sliter mer än de som tränar hårt. Eller, nja, kanske inte. Äh, glöm det. Bara jag som föröker lura mig själv. Nä, jag får nog lura på detta lite till.