WoBWorld

Alla är förkylda. Alla utom jag. Det är inte rättvist. Jag vill också vara sjuk. Få ligga i sängen och hosta lite sprött och försiktigt. Dricka varmt thé med honung och vara aktsam om bröstet så att jag inte får lunginflammation. Men jag är alldeles frisk. Som en nötkärna och de sägs ju vara synnerligen friska. Inte ens den allra minsta snuva har drabbat mig, allt medan resten av familjen går onkring med skrällhosta, rinnande näsor och dunkande huvudvärkar. Det ligger snorpapper överallt i lägenheten och allt som hörs är mumlande röster som ber om nåd från denna eländiga sjukdom.

Fast inte jag. Jag ber inte om någon nåd minsann. Tänk att det ska vara så förnicklat svårt att bli lite förkyld. Fasen, jag lyckas inte ens bli snuvig ens om jag stoppar näsan i en lök. Men på sommaren. När alla andra är friska och nytra, då. Då blir jag sjuk minsann. hejdundrande, sensationellt, sprakande sjuk. Febertoppar, torrhosta och muskelvärk. Alltihopa blandat med känsla och eftertanke. Jag får ligga i min sjukbädd och med bedjande ögon titta ut på den prukande sommaren och lyssna till barns lek. Då passar det minsann.

Jaja, jag skall väl inte klaga. Men det hade varit lite trevligt att vara i fas med omvärlden liksom. Typ få höstförkylningen på just hösten och inte i Juli. Men det är väl inget att hoppas på. Jag kommer säkerligen att genomlida både höst och vinter alldeles frisk och kry medan jag kan se fram emot en riktigt ordentlig infektion framåt midsommar.

Saker och ting är liksom bara som de är.