Mitt oförstående jag

Katterna smög runt fötterna på mig hela förmiddagen. Jag kunde inte förstå vad det som fattades dem. Jag klappade dem i tur och ordning, rensade kattlådorna och pratade vilsamt med dem. Inget fungerade. De samlades i en liten miniklunga och blängde allt mer på mig. Det var Min Vackra Kvinna som påpekade att de knappt hade någon mat i skålen. När maten hälldes upp så var alla tre snabbt framme och slukade i sig. Där ser man hur mycket koll jag har. Vet inte om de har förlåtit mig än. Jag menar, om jag är hungrig spelar det ju ingen roll om toaletten är ren eller om någon klappar mig på huvudet. Jag är hungrig ändå.

Allt ska man ha koll på. Jag som knappt klarar att fixa käk till mig själv. Det fodras en kvinna till att förstå katter. Helt klart.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback