Vår stulna moped

Polisen ringde i går på förmiddagen. Jubel och klang i vårt hem. För de hade funnit vår moped och ville nu att vi skulle åka ner och identifiera moppen. Efter att ha dansat glädjedanser i hemmet så att dammtussarna yrde åkte vi ner till polishuset. Väl där kunde vi snabbt konstatera att det visst var vår moped som stod i polisens garage. Av någon märklig anledning hade tjyvarna sågat av backspeglarna och givetvis hade de brytit upp tändningslåset men nog var det vår moped allt. De där skurkarna verkar inte vara de allra smartaste i klassen för en av dem hade det avklippta låset i fickan. Givetvis påstod de att de hittat mopeeden, men det där med att låset hamnat i fiickan bli nog svårt att förklara.

De blev tagna på bar gärning när de höll på med att lasta in mopeden i en skåpbil bara några gator bort. Det var boende på den gatan som tyckte att de såg skumma ut, skurkarna, så det hade ringt till polisen som som sagt dök upp mitt i lastningsproceduren.

Vi har haft sån tur att man knappt kan tro det. Att de boende ringde till polisen precis när mopeden skulle lämna stadsdelen och att polisen hann fram i tid. Den som blev gladast var nog min äldsta son som var den som använde mopeden mest. Nu kan han köra till skolan igen. Tja, som sagt, man kan behöva lite tur då och då.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback