WoBWorld

Tja, man donar och fixar. I övrigt förutom donandet och fixandet får jag inte mycket gjort. Har en blixtrande huvudvärk som inga Alvedon i världen verkar råda bot på. Solen skiner så man borde ju vara ute och dansa ystert på grönskande ängar, naken och lycklig. Men jag sitter där jag sitter. I min morgonrock. Jag har en svag misstanke om att mitt liv har gått i stå. Jag får liksom inget utfört. Lite städning då och då, ett antal toalettbesök, lite dataklotter. I övrigt så äter jag och sover. Och emellan allt detta fyller jag upp tiden med att finnas till. Fan katterna får mer gjort än jag. De håller sig ju i fysisk form i alla fall. Min fysiska form är rund. Som en 172 cm boll. Vissa dagar kammar jag håret men oftast får det bara sitta där det sitter. Som en brilloboll på skallen. Fast brun då. Ibland rakar jag mig. Det brukar jag göra först när Hulda Hustrun har sagt till mig att det banne mig är dags.

Nä, nu ska jag göra något handlingskraftigt. Jag skall gå och lägga mig för att vilabort den där envisa huvudvärken. Jag vet ju att den finns där som vikarie till ångesten. Ibland, men bara ibland får ångsten ressjuka och kallar in nått kroppsligt som magvärk, magkattar eller huvudvärk. Kanske behöver även ångest semester? Men lika spänd som vanligt är jag. Som den där nu så berömda fiolsträngen.

Nä, vila var det.