WoBWorld

Hej och hopp och ma kan knappt tro att det är sant. Men än så länge har jag inte känt av någon ångest att tala om idag. Nu kommer väl säkerligen världsaltet att ge mig en käftsmäll för att jag säger så men ändå. Faktum kvarstår. Jag har varit uppe i flera timmar nu och ändå så har jag inte fått en endaste liten panikkänsla. Kan det vara så att medicinen funkar? Har jag äntligen hittat rätt? Jag vågar inte hoppas på det. Men det vore så... underbart om jag fick något som liknar ett normatl liv. Ett där jag inte måste gå och lägga mig efter att ha varit uppe några timmar. Ett liv där inte ångesten hindrar mig från de allra enklaste göromål vissa dagar.

Men men. Det är ju lite tidigt att dra några långtgående slutsatser efter några timmars tillvaro utan någon kraftig ångest. Men det känns bra. Det gör det. Lite knepigt, men bra. Det är som om det fattas en bit av mig. En känsla som inte är där. Jag har vant mig vid en ständig närvaro av ångest, oro, obehag i mig. Sedan har detta varvats med återkommande panikångestattacker. Men nu kan jag nästa inte känna av något alls. Men det är som att gå på knakande is. Man bara väntar på att det skall spricka.

Hoppas kan man ju.