Nikotin i mängder. Och lite utan

Det är så konstigt. Jag slutade ju röka för ungefär tio år sedan efter att ha rökt sedan jag var fjorton, femton år. Det var i samband med att gjorde min sjuksköterskepraktik på lungavdelningen. Samtidigt så dog min far av munbottencancer så det hela var lätt gjort. Jag bara slutade sådär. Men sen började jag snusa och har gjort så sedan dess. I bland emellanåt har jag väl rökt en och annan ciggarett, mest vid tillfällen när jag druckit.

Men nu har jag börjat röka igen. Så dumt, jag vet. Jag ahr visserligen även rökt ciggarr då och då och även ett bloss eller två på min pipa men det har mer varit undantag. Men nu blossar jag ett paket cigg om dagen ungefär. Som sagt, så dumt. Men nu kommer det konstiga. För jag snusar fortfaraden. Också. Men det jag snusar är nikotinfritt snus, Onico. Man kan tycka att det är fullständigt meningslös med snus utan nikotin. Likt förbaskat blir jag småretlig och irriterad om jag inte har den där prillan under läppen. Där ser man hur mycket som är vana och hur mycket som är rent nikotinberoende.

Men det där med rökningen måste jag sluta med. Jag har ingen som helst lust att möta döden på det sätt som patienterna på lung gör. Det är en mycket, mycket plågsam och utdragen död förknippat med mycket, mycket lidande. Och skulle det inte räcka så kan ja galltid tänka på salig far som även han dog långsamt och plågsamt. Ciggaretter är inte bra.

Som tur är så blrjar det bli kallt och mörkt ute så det är sannerligen inget nöje att sitta på balkongen och blossa. Hoppas det gör det hela lite lättare att sluta röka. För det måste jag. Snart.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback