Är det konsigt att man längtar bort nån gång?
Åh. Jag fick ett mail från camping.se och nu känner jag hur det suger i campingtarmen. Att bara ta bilen och dra iväg. Till främmande städer, upptäcka. Leva lite fritt ett tag. Ja, nu är det väl tidigt att åka ut och campa än så länge. Men ändå. Jag får hitta någon annan att campa med i år, det har ju varit före detta fruns som varit med mig de sista åren. Men det ska väl inte var så omöjligt.
Att vakna i tältet en solig julimorgon och knata ut för att koka varmvatten till kaffet. Hua vad jag längtar. Att vandra på solvarma gator, sätta sig på en servering och dricka en kopp kaffe medan man lyssnar till sorlet bredvid sig. Att se solen gå ner över havet och färga allt rött och orange och gult.
Uscha vad jag längtar bort.
Att vakna i tältet en solig julimorgon och knata ut för att koka varmvatten till kaffet. Hua vad jag längtar. Att vandra på solvarma gator, sätta sig på en servering och dricka en kopp kaffe medan man lyssnar till sorlet bredvid sig. Att se solen gå ner över havet och färga allt rött och orange och gult.
Uscha vad jag längtar bort.
Kommentarer
Postat av: Britt Andersson
Jo vem längtar inte bort, för man blir ju som deprimerad stigmatiserad i vårt samhälle. Våra bästa vänner och grannar vänder sig bort antagligen är dom livrädda efter min tripp till IVA i början av mars? Ambulansen stod visst här utanför i 30 minuter till allmän beskådan, Faen att gubben kom hem för tidigt:( Men jag får väl acceptera att det är som det är!
Inget upplyftande inlägg, jag vet men så här är min värld just nu.
Trackback