Choklad, hav och förnekelse

Låt mig smälta Marabou mjölkschoklad över hela din kropp. Låt mig äta nyplockade hallon från dina bröst. Låt mig känna havets smak längst bak på min tunga precis där den möter svalg. Låt mig smeka dig, utforska den allra hemligaste av dina hemligheter med ögon fingrar och tunga.

Jag ska inte göra dig illa. Bara peka åt det håller där du finner den allra största njutning. Låt dem inte ta din själ. Låt mig ta den, mjuka upp den, fingra på den så att den passar dig. Jag leker med din vrede, din sorg och lockar fram det som du allra mest vill gömma undan.

Ta mig in i din mun, låt dina tänker nudda mig. Precis så att jag tror att du har befäl innan du biter mig, hårt, hårt så att jag vet att jag är din. Bara din. Ingen annans. Du ser mig som jag är, jag ser dig som du vill att jag ska se dig. Blåsvarta toner, harmonier för oss och vår åtrå. Det känns som om vi är allt, jag lovar.

Ditt hår under min hand, din kropp inunder mig, ovanför, kring mig. Tätt, tätt sluter du kring mig. Enkelt och lätt. Du vänder på dig, far över mig, rider ut stormen tills vi båda skälver, skakar, låter. Du lägger ner ditt ansikte nära, nära mitt. Dina bröst nära mitt. Din mage ovan min. Två kroppar i evig, total förnekelse.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback