Det tar aldrig slut

Det är mycket nu som man sade för några år sedan. Flytt, före detta fruns avståndstagande, kravet på att åka in till stan 3 gånger i veckan. Allt har blivit lite för mycket, eller, alldeles för mycket. Konstigt, jag som i höstas när jag mådde som bäst trodde att jag snart skulle vara redo att börja med någon form av jobb igen har blivit sittande och mår sämre än jag gjort på flera år.

Livet går upp och det går ner. Men jag är lite trött på att det bara syns mig gå neråt nu för tiden. Jag måste få styrka någonstans ifrån, för jag kan inte hitta någon i mig själv.

Jag somnade så gott efter maten och sömntabletterna och trodde väl att jag skulle fixa att sova hela natten. Men se det gick inte. Jag vaknade vid 24-tiden av en ångestattack. Jag lovar att det finns bättre sätt att vakna på. Vad skulle jag inte gett för att då i det läget ha någon att krypa upp till. Men, det är bara att inse att någon sådan inte finns så jag får försöka trösta mig själv så gott det går.

Så, jag läser. Sherlock Holmes samlade äventyr. Än en gång. Jag vet inte hur många gånger jag har läst dem. Men det funkar som tidsfördriv.

Nä, nu får jag lägga mig igen för nu känner jag ännu en ågestattack på väg.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback