Efter besöket

Fasen, vad spänd jag blev när jag väntar på att de ska komma. Vet inte varför men alxarna ramlar upp mot skallbasen och pulsen rusar på som om jag hade sprungit ett varv runt huset eller nått. Kanske är det av rädsla för att de ska tycka att jag inte sköter mig. Inte vet jag.

Men nu har de varit här och vi hade en trivsam diskussion vilka insatser de kunde göra för att hjälpa mig komma ut lite i livet

Men nu har de gått i alla fall, jag ska koka en kopp thé och gå igenom lokalblaskan lite närmare. Jag brukar göra så att jag först skummar igenom tidningen för att sedan gå igenom den i lite mer detalj. Det är ett rent nöje tycker jag. Men så tycker jag även att allt läsande är ett nöje.

Så. Då sätter jag väl igång då

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback