Engla

Jag brukar inte kommentera så ofta kring det som händer i världen runt oss. Det tycker jag andra gör så bra ändå. Men när det gäller morden på Engla och Pernilla så kan jag inte annat än att säga att man blir som förlamad om man tänker på att sånt kan hända. Att mörda ett barn liksom. Hur i hela fridens namn tänker man då?

Speciellt så snörper sig strupen när man tänker på sina egna barn och man tackar de goda Gudar som låtit dem vara ifred från allt sånt. Blotta tanken på hur man skulle må som pappa om det hände mina barn gör att jag mår fysiskt dåligt. Magen knyter sig och jag kan inte annat än skänka en tanke på föräldrarna till barnet och även anhöriga till Pernilla.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback