WoBWorld

Håhåjaja. Jag sitter fast i min egenskapede letargi och bara suckar tungt. Jag kommer inte ens ur morgonrocken. Det brukar vara ett dåligt tecken. Så vet jag att jag är bra nere. Men jag ska väl ta tag i livet om en liten stund. Men först får jag låta den lugnande tabletten jag tog för en stund sedan verka. Det synes vara en motsättning kan man tycka men det är ju så att ju mer uppjagad jag blir och ju värre kaoset inom mig är, ju mindre får jag gjort. Det är först när jag är relativt lugn som jag kan ta tag i saker. Det är som om det låser sig när jag varvar upp.

Jag känner mest för att bara lägga mig ner och sova eller läsa eller titta på en film. Men jag ska väl försöka ta tag i den rena tvätten som ligger i tvättkorgen sedan jag tvättade häromdagen. Så kul har jag det. Men först ska jag tvinga mig in i duchen så att jag inte förfaller helt såhär på den stora dagen. En duch och lite rena kläder borde göra susen för humöret kan jag tro.

Nått jag måste lura ut är hur i hela fridens namn jag ska bli av med den där jäkla soffan som står i källaren. Helst innan vaktmästeren ringer på igen. Hua. Det vill jag inte vara med om igen.

När det gäller pengar så tänker jag inte tänka på det. Jag gör det lätt för mig, idag i alla fall och låtsas som om det inte är något problem alls. Så länge jag inte tänker på det så funkar det ju. Men nuddar jag vid tanken så går det en isande vind genom kroppen. Så det undviker vi.

Tja. Lika bra att tvinga in den lilla barnakroppen i duschen då.