Påminn mig

Det börjar ljusna ute. Det silvergrå blir allt intensivare i sin brist på färg. Jag hör nån sorts fågen kvittra och om en timma kommer den gyllene lampan som lyser upp mitt vardagsrum vara onödig. Men jag själv är beredd att gå till sängs med mig själv. Godnatt. Jag ser det du inte ser och så kommer det nog vara i morgon med.

Men när du ser det jag inte ser, inte förmår fatta, var snäll och skriv till mig och påminn mig om att det finns ett liv utanför den lilla såpbubbla jag skapat åt mig själv. Jag sitter däri och beundrar färgerna och har glömt alla de försger som livet erbjuder. Så, påminna mig snälla du.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback