Tiden går och det är bara att hänga med

Jag vet inte. Det känns som att det räcker nu. Kanske borde jag ta mig en Imovane (sömntablett) och försöka få lite ro i kroppen. Men det är väl nu mitt maniska grepp visar sig. Jag vill inte lägga mig. Det finns väl en anledning till att Zyprexa (mot manodepressivitet och schizofreni) funkar hyggligt mot min ångest. Jag vill leva, upptäcka, smaka, lukta, känna, lyssna, allt det där som hör livet till. Fan vem behöver sömn? Inte jag inte. Jag har sovit hela jävla veckan mer eller mindre. Åt gjorde jag igår.

Jo jag vet. Ingen orkar lyssna till mitt eviga tjatter. Jag borde lägga huvudet på kudden. Jag har redan tagit mina tabletter som en snäll pojke. Rökt en cigarett, druckit lite porlande vatten från min sodastream. Allt är som upplagt för att lägga sig och hålla käft en stund.

Men jag vill inte. Jag vill ut i solen men ingen sol skiner. Jag vill ligga vid stranden men det är bara april och om 15 dagar fyller jag 38. Lennon dog vid 40 och Elvis vid 42. Curt Cobain, Jimi Hendrix, Janis Joplin blev väl bara runt 27 har jag för mig. Bon Scott han väl upp till 33 innan det tog slut. Det tar på krafterna att vara rockstjärna. Fast det klart, Mr Swing, Mr Cool, Blue eyes himself, Frank Sinatra blev väl runt 80 så vad fan. 38 ska jag väl klara.

Men ärligt talat så börjar jag bli vettskrämd. Jag har alltid sagt att det märks på en människa att den börjar bli gammal vid 36. Tja, som sagt, om 15 dagar, klockan 19,23 så är jag 38. Två år kvar till 40. Jag vill vara 20 igen. nte för att det var en så lydklig period i mitt liv, även om det var före den eviga ångest som följt mig sedan dess. Men för att man hade hela livet framför sig då. Nu ligger 50 % av det bakom mig. Om jag har tur.

Fan, tiden går och det är inte mycket att göra något åt det hela.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback