Ännu mer om bemötande
De lurade mig totalt. Eller ska jag säga att de snuvade ångesten på sin sockerbit. Två lugna, stadiga, stabila män som såg på mig hur jag mådde och började med att hjälpa mig att andas lugnare, sedan fortsatte de med att prata om ditten och datten och fan ta mig om jag inte satt och blev lugn som en filbunke medan vi satt där och pratade.
Jag märker hur mycket jag saknar "mellanmänskliga relationer" i mitt liv. Fan, jag går här i min lägenhet och den enda jag pratar med om dagen är när jag tackar för kvittot i affären när jag tar min dagliga tur för att handla. Så nu satt jag och babblade och babblade så att jag knappt hann få ut orden i rätt följd.
Det enda som oroar mig är mitt blodtryck och min puls som ligger åt helvete för högt, pulsen ligger på stadiga 120 även när jag vilar. Nått är vajsing, eller om det bara är ångestpåslaget i mig som gör att mitt hjärta rusar på som det gör. Men det lär väl visa sig med tiden kan jag tro.
Nu ska jag dricka en kopp kaffe, sen är det dags att lägga sig och sova tror jag. Jag vet, klockan är bara 18 men jag känner att jag fått nog av den här dagen med sina ångestattacker. I morgon har jag som sagt terapi och apoteksbesök och så måste jag få tag på min kontaktperson så att jag kan få recept på Ataraxen så att jag har hemma för om jag fattat saken rätt så ska mobila inte komma mer efter i morgon.
Ny dag, nya tag i morgon alltså.
"mellanmänskliga relationer", vilket bra ord! Det säger allt.
Denna killen skriver hur bra som helst!!
Väntar på att han skall komma till skott med sin bok
Snälla,börja nån gång!
Puls på 120, iiiiiiiiiiiiiii!!!
Jag har en väldigt låg vilopuls (ännu lägre när jag hade bättre kondis), runt 45-47 (kanske närmare 50 nu iofs), som test på gymmet en gång så prova jag att ge gärnet på trappmaskinen (tror jag det var), när jag kom till gränsen "nära-döden-upplevelse" så låg min puls en bit över 90.....och då kändes det verkligen som om jag skulle DÖ....så en puls på 120, jag tror jag skulle få en hjärnblödning, helt allvarligt alltså, det måste ju vara oerhört ansträngande för kroppen att gå på sånt högvarv!
Jo det sliter en hel del på kroppen att gå på högvarv hela tiden. Framförallt är jag rädd för hur det sliter på hjärtat. Med 30 kilos övervikt, storrökare och takycardi plus att jag närmar mig 40 så är man inte immun mot en brakinfarkt.