WoBWorld

Näe. Nu har jag fått nog av den här dagen. Vet inte vad det beror på men jag känner mest för att bara lägga mig och sova. Kanske var det besöket av boendenstödet som tog slut på mina batterier. Som jag pladdrade på så vore det inte konstigt. Men jag vet inte. Känner mig lite deprimerad och nere, fast jag inte vet varför. Jag har ju inget att klaga på som jag kan se på det.

Men det går väl över kan jag tro. JAg drabbas ju av akut deppighet då och då. Men ibland känns det liksom som om dagen är klar när jag fått i mig kaffet, duschat och bloggat en stund. Jag fick frågan av boendestödet om vad jag skulle vilja göra som vore kul och jag kunde inte säga något annat än att skriva och spela musik på gitarrren. Är mitt liv så innehållslöst att jag inte får tröst i något annat än det?

JAjaj, som jag redan sagt. Det går väl över. Nu ska jag sätta mig på Gula faran och åka till affären så får jag annat att tänka på en stund.