Jag är fel ute
Chips, min katt, är på sitt förvånade humör idag. Hon sitter och tvättar sig just nu på golvet men mellan varven så tittar hon upp och ser bara... förvånad ut. Som om hela livet och världen är ett äventyr redo att upptäckas. Jag önskar att jag var på sånt humör någon dag. Själv så är jag mest övertygad om att jag redan vet allt och därför så går jag bara och oroar mig hela tiden för att något ska ske som inte skett tidigare.
Kanske skulle jag passa bättre som katt? Kanske fick jag fel kropp när Gud delade ut engagemangen? Sova 16 timmar per dygn? Check. Äta när jag vill? Check? Pinka på golvet i badrummet? Nä, inte än i alla fall. Men man vet aldrig så noga.
Tja, att nått är fel kan vi väl vara överrens om. Det kan aldrig varit meningen att jag skulle fått detta livet. Kan jag inte tänka mig ens, det hela blev ett fel i universums plumpprotokoll.
Kanske skulle jag passa bättre som katt? Kanske fick jag fel kropp när Gud delade ut engagemangen? Sova 16 timmar per dygn? Check. Äta när jag vill? Check? Pinka på golvet i badrummet? Nä, inte än i alla fall. Men man vet aldrig så noga.
Tja, att nått är fel kan vi väl vara överrens om. Det kan aldrig varit meningen att jag skulle fått detta livet. Kan jag inte tänka mig ens, det hela blev ett fel i universums plumpprotokoll.
Kommentarer
Trackback