Manual till livet

Jag lever mitt liv som en lurk. Finns det ett hål att ramla ner i så gör jag det. Det gäller allt. Alkohol, nikotin, koffein, kvinnor, min ekonomi. Jag lider av ett kraftigt bekräftelsebehov, det är väl delvis därför jag bloggar, när jag inte får det behovet mättat så försöker jag mata kroppen med något annat. Något som tar bort längtan i bröstet. Dricker mig full och löjlig, äter tills jag är proppmätt och sedan lite till. Dricker kaffe tills jag skakar.

JAg funderar på hur jag ska komma ur det där. Hur jag ska växa som människa, bli en bättre medborgare så att säga. För egentligen vill jag ju bara leva mitt liv så länge det är möjligt, vara förnöjd och klok. Istället är jag ständigt missnöjd och dum. Ekvationen går inte ihop, kan man väl minst sagt säga.

Det enda jag tycks sköta är katten, hon verkar nöjd i alla fall. Men det vore roligt att ha något att vara stolt över men det har jag inte som det är nu. Inget jobb att peka på och säga "titta, detta duktiga gör jag". Hur det kommer se ut i framtiden har jag ingen aning om för jag har inte den allra minsta lilla plan eller tanke om hur jag vill ha det, förutom att jag vet att såhär vill jag inte leva mitt liv resten av min tid här på jorden.

Fan, vem slarvade bort min manual till livet. Hm, troligen jag själv.

Kommentarer
Postat av: Miss Borderline

Ja här har du en till!



Men du är himla duktig på att skriva!

Du sunkar inte ner dig så som jag kan göra med hygienen och du håller ditt hem rent, det är fan så mkt mer än vad jag gör så var stolt över det!!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback