Min missbrukspersonlighet

Jag kan inte förstå varför jag måste vara en sån missbrukspersonlighet. Det är ju inte bara alkoholen har har svårt med. Det gäller nikotin, kaffe, sömn, vakenhet, allt. Jag bara måste göra allt för mycket. Jag har visserligen medicin mot manodepressivitet men det vette fan om det känns som om det gör någon skillnad.

När jag vaknar är det första jag gör att sätta på en kanna kaffe, röka en cigarett och sedan dricker jag kaffe och rökar tills hjärtat slår som en stånghammare i bröstet på mig. Får jag nog då? Nädå. Då sätter jag på en kanna till och fortsätter dricka kaffe tills jag svettas, darrar och mår allmänt kass? Slutar jag dricka kaffe då? Nope, jag fortsätter. Samma sak med nikotinet. Jag röker en cigarett, när den är slut tar jag en snus och sedan när jag lagt ut snusen tar jag en cigarett till.

Så håller det på hela tiden. Jag får aldrig nog av nått. Det ska bara vara mer och mer av allt. Försöker jag skära ner på något av de sakerna (nu pratar jag fortfarande inte om alkohol som är ett helt egelt kapitel) så drabbas jag med ens av livsleda. Jag skiljer på depression och livsleda. Depression är i alla fall en känsla, något man kan ta på, medans livsledan bara är tomhet och luft.

Det är samma sak med mat. Antingen äter jag inte alls på flera dagar eller så vräker jag i mig allt jag hittar och länsar alla skåp. JAg önskar att jag vore lika fast i att träna som många säger att de är men det verkar inte bita på mig. Men man ska väl ha något man inte är beroende av.

Musik, samma sak där. Det får inte bli tyst. Livsleda direkt. Men som sagt, jag är en missbrukarpersonlighet och det får jag leva med och hitta strategier för att undvika att överdriva allt jag gör.

Det borde väl inte vara helt omöjligt att lära sig. Eller?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback