WoBWorld

Morning has broken. Kanske är jag på väg ut, kanske ser jag ljuset i slutet på tunneln, den tunnel jag befunnit mig i under 20 månader. Min son får den hjälp han så desperat behöver för att slippa sluta som sin far. Far själv är lite småkär, inte dundrande hejkomochhjälpmig, men lite lagom småpruttrigt. Sådär så man går och visslar för sig själv medan kaffet kokar.

Kanske kan jag sätta punkt för en 5 årig period i mitt liv. En väg som innebruit elände och personligt nedelag. JAg vet inte. Men jag vet att äpplen är gott, att man ibland behöver medicin för att komma vidare och jag vet vem jag är. För en gång skull.

Nu står valen bara mellan ännu en pizza eller pasta hemma.

Sug på den du. Sug på den.