WoBWorld

Tja. Jag har fått på mig kläder, varit ute med soporna och, det bästa av allt, lagat Gula faran. Det hela var så löjligt som att kedjan hade hoppas. Det var bara att trä på den igen sen så kunde jag puttra runt på gården här utanför. Lite senare ska jag ta med en skiftnyckel och sträcka kedjen lite så att det inte händer en gång till. Sen ska jag till affären för att handla mjölk, salt och lite smått och gott. K höll på att bli galen på mig som inte hade någon mat i kylskåpet så jag får väl fylla på lite.

Frukost har jag ätit med, bara en sån sak. Jag som brukar gå hela dagen till kvällen innan jag börjar äta försöker skaffa mig vettigare vanor.

Kanske kan jag hålla depressionen och ångesten stången lite om jag gör vad jag kan för att må bra, som att äta regelbundet, försöka sköta min sömn, dra ner på koffein och nikotin och röra lite på mig varje dag.

Det är ialla fall vad alla säger åt mig skall ske bara jag gör allt det där. Jag vet inte. Jag har levt ett både aktivt och regelbundet liv men varit deppad och ångestdrabbad precis lika mycket som nu så jag vet inte. För mig känns det nog mer som att det är lite tvärt om. Jag missköter mig själv för att jag har ångest och depression, men det finns visst ingen som vill lyssna på det örat.

Det hela bottnar väl i att man ser på mitt tillstånd, depression och ångest, som något som jag får skylla mig själv att jag har. Man blir ifrågasatt precis hela tiden och det känns faktiskt rätt in i själen. Jag vet ju att människor bara menar väl, men ändå känns det lite kränkande när man får höra att bara man tar en promenad om dagen kommer depressionen och ångesten försvinna. Ingen säger åt en människa med schzofreni att skärpa sig och börja röra på sig för då kommer sjukdomen gå över. Ändå är det samma organ, hjärnan, som det blivit fel i.

Men jag vet inte som sagt. Men nu vet jag att jag ska dricka lite kaffe sedan var det som sagt affären på g.