Panikattack
Jag gick och lade mig rätt snabbt när jag kände att "nu är det dags igen". Försökte tänka på annat, positiva tankar, rationella tankar, men det är som om det bara inte går att koppla om synapserna i hjärnan. Min hjärna har bestämt sig för att det är en överhängande fara att jag kommer få ett krampanfall, svälja tungan, dö, bli galen.
Jag lyckades ta mig upp och sprang ut i köket för att ta min sista utväg. Farsans gamla sömntabletter. Jag har några kvar som jag nallar av när allt blir alldeles för jobbigt. Kämpade med att svälja, vågar inte svälja, tänk om tungan åker med ner i halsen och kväver mig. Men till slut fick jag ner tabletterna och sprang, rusade till sängen igen där jag slängde mig raklång, borrade ner huvudet i kudden medan jag försökte med alla de där strategierna jag har för att bryta tankarna och känslan. Andas i fyrkant, räkna bakåt från hundra och allt vad det är.
Men efter en halvtimma så kickade pillren in så nu är jag så trött så trött. Men jag har ingen ångest i alla fall.
Jag har Alprazolam som jag knaprar när jag anaren attack - betyligt bättre än sömnpiller. Du kanske har testat dem?
Problemet med alla mediciner som skulle kunna lugna ner mig effektivt är att det finns inte en läkare i världen som skriver ut dem till en alkis, eftersom det finns en ökad risk att jag blir beroende av tabletterna. Så jag får nöja mig med antiallergitabletter eller lugnande för barn. Funkar inget vidare kan jag säga, men bättre än ingenting.
Jaa, det var så det låg till ju... Frågan är ju vilket som är bäst/värst - beroende eller fullständigt slutkörd pga attacker?
Xakt. Det har jag sagt till mina läkare med. Hellre att jag måste ta mig piller varje dag för att fungera än att inte fungera alls. Men jag förstår läkarna med. Det har väl hänt allt för många gånger att de fått skulden för att männiksor utvecklat beroende. Men som sagt. Hellre att jag måste ta ett piller till om dagen än alla de andra jag redan har än att leva såhär. Men det är bara att se glad ut och fortsätta kämpa på. Någon dag ska det väl vända kan jag tro :)
Den stora risken är ju toleransökningen, och med tanke på din kraftiga ångest du redan har så ofta så finns det ju en risk att du hamnar i en ond cirkel där du i slutändan fär MER ångest än vad du har nu, dvs att pillrena i sig till slut ger ångest pga av att man intar för höga doser (som jag och mina Treo, mer Treo=mer huvudvärk). Så det är ju svårt att veta det där, vilket som är bäst.
Men litegrann kan man väl tycka att varför kan du inte få göra ett försök iaf, för tänk om det skulle funka toppen för dig?!
Jo jag pratade just om det med mobila teamet som var här i eftermiddags. Vi satt och pratade (fan vilka trevliga männiksor som jobbar i det där teamet förutom hon den där taggiga männskan) Men jag vet bara att så här orkar jag inte ha det hur länge som helst.