Mitt ljuva 70-tal del I
Livet är inte som det var på 70-talet. Då när jag var liten och späd. Fotbollsplanen i skogen är övervuxen av gräs, små spröda björkar och målen ligger nerbäddade i växtligheten. Lekplatsen är bort sedan länge, ersatt av små campingstugor. Våra ord är annorlunda, hårdare, fulare.
Så när jag var liten så fanns det skog för oss alla barn att leka i. Den står kvar men det leker inga barn i den. Träden suckar av ensamhet och spikarna till vår koja rostar i sin enkelhet. Stora stenen som vi brukade klättra på står ensam och enorm på sin plats. Även fast den har krympt i mina ögon sedan dess.
Så när jag var liten så fanns det skog för oss alla barn att leka i. Den står kvar men det leker inga barn i den. Träden suckar av ensamhet och spikarna till vår koja rostar i sin enkelhet. Stora stenen som vi brukade klättra på står ensam och enorm på sin plats. Även fast den har krympt i mina ögon sedan dess.
Kommentarer
Postat av: Miss Borderline
Alltså, på 70-talet så var storstrutarna STORA, sen dess har dom bara krympt och krympt....eller så är det bara man själv som blivit större och glupskare?!
Trackback