WoBWorld

Nu är det många som tycker att den där Jonas fan får ta sig i kragen och sluta gnälla som en jättebebebis. Inte vara så självcentrerad. Men tycker man det har man inte riktigt fattat syftet med den här bloggen.

Den är min ventil. Här kommer allt var jag har i själen ut som när man tömmer en böld. Självcentrerat? Ja det klart, bloggen handlar om mig och mitt liv. Här tillåter jag mig själv att bara tänka på mig själv, här behöver jag inte konstra till det eller ta hänsyn till någon förutom mig själv.

Jag är ju inte såhär gnällig eller självcenterad IRL. Jag har jobbat i nästan hela mitt yrkesversamma liv med att ta hand om andra och utgå från deras behov och jag var förbannat duktig på det med. Det var inte ofta jag inte lyckades nå fram till mina patienter. Jag kom ihop mig med en patients anhöriga en gång men det berodde mer på bristande kommunikation än på att jag inte gjorde rätt.

Jag är vårdande och bryr mig väldigt mycket om mina medmänniskor, men här på bloggen lägger jag det åsido för att hälla ur mig allt som finns inuti mitt bröst. Jag håller inte på att prata om hur usel jag känner mig, hur ofta jag gråter eller att jag mår dåligt när jag pratar med mina vänner och bekanta. Snarare undviker jag ämnet för att jag förstår att det är jobbigt att lyssna på. Men här på bloggen så är det ju så fiffigt att man behöver inte lyssna om man inte vill. Det är bara till att strunta i att läsa om man inte tycker om det man läser eller mig som person.

Irl så är jag skojfrisk. För skojfrisk kanske, fick skäll av min son som är lite förbannad på mig för att jag skojar bort alla mina problem. Men det gör jag för att skydda mig själv och för att andra ska slippa lyssna till min klagosång.

JAg tänker fortsätta använda den här bloggen till att "tömma bölden" med. Det får mig att må bra av att sätta mina tankar på pränt och anledningen till att jag valt bloggen som medel istället för att bara skriva dagbok är att jag här får chansen att få respons på det jag skriver. Många gånger så lyfter livet en bra bit när man märker att folk faktiskt bryr sig om hur man mår, folk man aldrig sett i verkligheten. Även de opponerande kommentarerna är bra för de tvingar mig till att tänka lite, vrida och vända på mina tankar och kanske komma på nya sätt att se saker på som jag inte kommit på själv.

Det enda man skulle vilja vara utan är de rent elaka kommentarerna, senast nu från Orvar och Klimpen. Jag undrar om de själva förstår hur det känns att bli påhoppad på det sättet. Men troligen så tänker inte sådana människor så långt och känner sig skddade eftersom de sitter bakom en dator och då kan man skriva lite vad som helst verkar det som. Klimpen är jag förbannad på, men det är för att han hoppar på mina stackars bloggkamrater som inte gjort en fluga förnär. Orvar tycker jag förbannat synd om samtidigt som jag hoppas att han inte träffar patienter som mår dåligt för då är han rent farlig i sitt yrke.

Men tänk på den här bloggen som ett koncentrat. Lite som de där små juiceförpackningarna man köper i affären och som måste spädas med vatten för att det ska bli drickbart. För att få en hel bild av mig är det en massa delar som fattas här på bloggen och som man måste tillsätta för att det ska ge en sann bild av WoB.

Ville bara förklara mig innan folk börjar tro att jag är som jag här på bloggen jämt och ständigt och det kan jag berätta att det är jag inte.