WoBWorld

Jag sitter och lyssnar till Theodor Kallifatides som pratar om våldet i Grekland och helt plötsligt säger han en sak som direkt finner anklang i mitt hjärta. Att den moderna tiden ohöljda dyrkan av indivudialismen har knuffat undan alla andra rättigheter. Samhäller, politiken, hjärtat. Det är alltid. ALLTID någon annans fel. Aldrig att man kan se att problemen i ens liv beror på en själv. Jo, det gäller till yttermera mig själv. I våra dagar ska du vara stark. Men det är väl ok? Jo, men stark nu för tiden betyder arg, aggresiv, framhålla dig själv i alla lägen. Snällhet är nått svagt, dumt och löjligt. Vi tittar på våld kväll ut och kväll in på tv och lär oss att den som skriker högst alltid har rätt. Ungdomar pratar om respekt. De vill ha respekt. Men som jag har lärt mig så är respekt nått man uppnår, inte nått man hatar fram. Man förvillar ordet respekt med styrka. Är andra rädd för dig har de respekt för dig. Va????

Jo, jag vet att jag snurrar ut nu. Att texten inte hänger ihop och att jag virrar från ämne till ämne. Men det hela hänger ihop, jag lovar. Men just nu skriver jag i affekt, det hela ligger och mullrar i mig eftersom jag är så förbannad på allt från synen på sjuka till åsikter kring invandrare. Så det hela svajar.

Arg.