WoBWorld

Nämen? Tänk, jag har alltid varit nöjd med bara en näsa. Det räcker så gott så för mina enkla behov. En näsa, två näsborrar. Mer behöver jag liksom inte.

Döm då om min förvåning när jag fått en extra näsa på kinden. Ja, antingen är det en näsa, eller så är det någon form av böldpest. Någon vanlig liten folklig finne är det då rakt inte. En knallröd, 3x2 cm pulserande sak, stenhård och mycket, mycket ömmande. Sådär bara. Fan vet om det ska räknas som en julklapp eller hur jag ska ställa mig till den där saken. Jag upptäckte den i morse när jag min vana trogen borrade ner huvudet så djupt ner i kudden jag bara kunde när kroppen började signalera att det var dags att vakna. En lättare smärta fick min ena vackert skulpterade hand att söka närkontakt med vänster kind och där fann jag min nya kompis.

Fasen, det där kan aldrig gå väl. En jäkla bula mitt i plytet. Såhär inför julen och allt. Nä, det här hade jag klarat mig utan. Nu fattas bara att eländet mognar till och blir så där vackert lila som en böld kan bli. Fan, jag är inte 16 längre. På den tiden kunde jag få de mest fantastiksa skapelser i ansiktet. Små mikrosamhällen som säkert försörjde en million innevånare eller mer. Jag var stamkund på Hudkliniken där läkarna exprerimenterade på mig med diverse salvor, piller, sprutor, solsheman och allt vad det var. Men sen fick jag ett dunderpiller och vips så var allt borta på två veckor.

Pillret var så starkt att jag fick lämna leverprover varanna vecka och det hela var visst en del i en studie. Efteråt har jag läst att det där pillret framkallat både depressioner, ångest och självmord så jag funderar ibland på mina egna problem och det där pillret. Men, i vilket fall som helst så som sagt, bölderna försvann och jag har inte sett röker av nått liknande tills idag då.

Man kan bara hoppas att den där lilla varelsen försvinner fort. För någon extra näsa behöver jag som sagt inte.