WoBWorld

Jag vet. Ni tror mig inte. Men jag har fått lite gjort idag. Jajamen. Yes shure. Visst satte jag mig på bussen, som om jag inte gjort annat. Ramlade av på torget i Borås och fångades snart upp av mina boendestöd som skjutsade mig mycket värdigt till den där lokalen där de sitter på förmiddagen och underhåller ett antal männiksor som hamnat en smula snett. Så vi satt väl där i 2 timmar och jag babblade på som om jag inte fått prata på en vecka. Hm, jo, nä, det klart. Det har jag ju inte. Men för att återgå till kärnan i det hela så lät jag tungan vandra mellan gom och tänder så att jag nästan blev anfådd. Berättade allt från hur jag såg på mitt jobb till vart jag vaknat upp på fyllan och inte vetat hur jag hamnat där.

Sen hade de godheten och körde ner mig till stan. Jojomen. Vad tror ni lilla WoB gjorde då? Sprang och gömde sig i stadsparken till bussen kom? Åh nej. Jag vandrade käckt från affär till affär bland halva jävla västsverige som också fått för sig att de ville gå i stan. Detta gjorde jag helt utan att få tuppjuck. Nä, jag gick där, snokade runt i bokaffären och såg minst 30 böcker jag ville ha, snavade in på Åhlens och såg minst 30 filmer jag ville ha, troppade ut på gatan och såg minst 30 kvinnor... hm.. Nja. I vilket fall som helst så gick tiden och vips var det dags att åka hem igen.

Så det gjorde jag. Inte mer med det. Sen dess har jag suttit och pratat med folk i telefonen, på nätet och flörtat med ett antal fagra damer på nätsidor. I morgon ska jag in till stan igen. Herregud. jag har gjort mer idag än jag gjort på tre veckor. Dessutom fick jag en trevlig inbjudan till att fira en smula julafton hos Polare M och hennes nya karl. Så jag knatar väl dit en stund när tant mamma har somnat. Tja, livet är helt ok. Totalt ok mina vänner.