WoBWorld

Tja, det börjar ljusna ute. Inte så illa. Kaffe har jag med i magen så dagen går säkert att hämta upp och göra nått av det hela. Jag måste säga att det inte känns helt jäkla omöjligt att dyka upp över ytan och kanske få något gjort. Men innan jag tar tag i nått ska jag följa min vanliga morgonrutin, dricka mer kaffe, läsa lokalblaskan, se om jag hittar nått i kyslkåpet eller frysen att äta. Fast det sista tvivlar jag faktiskt på så det får jag nog ta mig till affären för att lösa, tillsammans med ett paket cigaretter och lite mjölk. Men man ska ju ha nått vettigt att göra i väntan på att man får den där puffen i ryggen som gör att man tar tag i sitt liv igen.

Chips, katten, verkar inte bry sig det allra minsta om att det de facto är endast två veckor till julafton. Jag är faktiskt inte speciellt säker på om hon ens vet vad jul är. I hennes värld så är det en vanlig dag i en vanlig vecka där det gäller att smälla i sig så mycket mat som möjligt och spara så mycket energi som man bara kan. Hon gled förbi för en stund sedan, på väg från köket in till sovrummet. Nu misstänker jag att hon lagt sig tillrätta där inne bland kuddar och lakan och väntar på att bli hungrig igen.

Själv är jag lite mer påverkar av den kommande högtiden måste jag erkänna. Jag känner att jag nog måste ta mig till Knalleland för att börja reka julklappar. Kanske vill barnen ha var sin tändstickslåda? Både praktiskt och roligt. Tja, det där får lösa sig på något sätt. Som allt annat.