Jag är så sjuk så sjuk så sjuk
Så här är det. Jag behöver en massage, en liten rackars wiskey, ett varmt bad och en rejäl avsugning av en 44 årig kvinna som heter Berit, jobbar som busschaufför och dricker lite för mycket medan hon längtar tillbaka till sin svunna ungdom. Det plus Alvedon.
Men, det blir intet av varken det ena eller det andra, så jag får nöja mig med att slörpa julmust, röka Camel trots att det är slemmigare i bröstet än på en övergivet fiskebåt och hoppas att jag blir nått som ens liknar frisk igen. Nångång.
Jag lurar på att ta mig i kragen och städa lite här hemma. Kanske kan jag vädra ut nån elak bacill när jag ändå håller på. Men mest så vill jag bara bli frisk igen. Eller full. Någotdera. Helst både ock.
Låter jag gnällig? Jo, men... det är ju synd om mig ju. Jättesynd. Förfärligt synd om mig. Ingen människa ska behöva vara så här embarmligt sjuk. Finanskris, barnasvält, krig och elände, allt detta bleknar i skuggan av min oerhörda sjukhet. Slemmet i mina luftvägar är mer sjukt än vad någon nu levande människa i konungariket Sverige kan föreställa sig. Sen har vi resten av mig som är ännu sjukare. Till och med fötterna är sjuka. Jag tror mig höra hur vänster stortå hostar om jag lyssnar riktigt noga. Då ska vi inte prata om håret. Ojojoj, vad det är sjukt. Det riktigt kvider av feberyra och värk i musklerna. Jag kommer säkert att bli gråhårig över dan på grund av allt detta.
Nä, nu måste jag hosta lite. Snyta mig. Svabba golvet efter att jag snytit mig. Jo, vi pratar om sådana mängder så ni tror inte det är sant. Femkilosladdningar i varje näsborre. Så nu hinner jag inte sitta och tycka såhär vansinningt synd om mig själv. Jag har en förkylning att ta hand om.
Men, det blir intet av varken det ena eller det andra, så jag får nöja mig med att slörpa julmust, röka Camel trots att det är slemmigare i bröstet än på en övergivet fiskebåt och hoppas att jag blir nått som ens liknar frisk igen. Nångång.
Jag lurar på att ta mig i kragen och städa lite här hemma. Kanske kan jag vädra ut nån elak bacill när jag ändå håller på. Men mest så vill jag bara bli frisk igen. Eller full. Någotdera. Helst både ock.
Låter jag gnällig? Jo, men... det är ju synd om mig ju. Jättesynd. Förfärligt synd om mig. Ingen människa ska behöva vara så här embarmligt sjuk. Finanskris, barnasvält, krig och elände, allt detta bleknar i skuggan av min oerhörda sjukhet. Slemmet i mina luftvägar är mer sjukt än vad någon nu levande människa i konungariket Sverige kan föreställa sig. Sen har vi resten av mig som är ännu sjukare. Till och med fötterna är sjuka. Jag tror mig höra hur vänster stortå hostar om jag lyssnar riktigt noga. Då ska vi inte prata om håret. Ojojoj, vad det är sjukt. Det riktigt kvider av feberyra och värk i musklerna. Jag kommer säkert att bli gråhårig över dan på grund av allt detta.
Nä, nu måste jag hosta lite. Snyta mig. Svabba golvet efter att jag snytit mig. Jo, vi pratar om sådana mängder så ni tror inte det är sant. Femkilosladdningar i varje näsborre. Så nu hinner jag inte sitta och tycka såhär vansinningt synd om mig själv. Jag har en förkylning att ta hand om.
Kommentarer
Trackback