på gång så smått
Så har man varit ute i världen. Jag tog Gula faran till affären och inhandlade mjölk och cigg för mina sista lusidorer. Det var... kallt. Så in i h-vete. Att ta sig fram på moped en av de första riktigt kalla decdemberdagarna såhär två veckor före jul kräver sin man. Framförallt kräver det handskar, vantar eller tidningpappar eller vad fasen som helst kring händerna. Det är inte speciellt långt till den lokala handlaren men när jag kom fram så hade jag riktigt svårt att låsa mopedeländet eftersom fingrarna levde sitt eget liv, eller snarare knappt levde alls.
Men jag fick gjort det jag skulle så nu sitter jag och laddar upp inför att ringa tant mamma och be riktigt snällt om ett litet tillskott i den WoBska kassakistan som för tillfället endast uppvisar en präktig botten. Tänk att det ska vara så svårt att få slantarna att räcka. Det syns mig som om jag får lite mindre på kontot för varje månadsutbetalning. Vi kan väl lätt säga att min privata ekonomi befinner sig i recess. Ett populärt ord i dessa tider.
När jag kritiskt synar skicket min lilla lya befinner sig i finner jag snart att den intet på något sätt kan uppnå de krav man kan ställa på en lägenhet inför julen. När det borde lukta grönsåpa och vim så sprider sig istället en misstänkt odör av svettig strumpa med en bakomliggande kullör av kattpink och unket damm. När bordsytor och speglar borde glänsa och gnistra kan man istället finna ett finstämt lager av dunkelt grått damm och när golven borde vara sprakande rena kan man finna att dammtussarna tagit över i hörnen och hotar katten med död och pina om hon närmar sig. Så det där får jag nog ta tag i före Lucasmorgonen skänker en allra första julefrid över landet.
Men först ska jag väl göra som jag brukar när jag står inför något som ens liknar en fysisk ansträngning eller förflyttning. Dra ut på det så länge jag bara kan genom att dricka kopp efter kopp av kaffe och avverka cigarett efter cigarett tills det ryker ur öronen på mig. Man vill ju inte förhasta sig nu när man ändå ska ta tag i saker. Det gäller att prioitera och framför allt reflektera över det som komma skall.
Så jag gör väl det då.
Men jag fick gjort det jag skulle så nu sitter jag och laddar upp inför att ringa tant mamma och be riktigt snällt om ett litet tillskott i den WoBska kassakistan som för tillfället endast uppvisar en präktig botten. Tänk att det ska vara så svårt att få slantarna att räcka. Det syns mig som om jag får lite mindre på kontot för varje månadsutbetalning. Vi kan väl lätt säga att min privata ekonomi befinner sig i recess. Ett populärt ord i dessa tider.
När jag kritiskt synar skicket min lilla lya befinner sig i finner jag snart att den intet på något sätt kan uppnå de krav man kan ställa på en lägenhet inför julen. När det borde lukta grönsåpa och vim så sprider sig istället en misstänkt odör av svettig strumpa med en bakomliggande kullör av kattpink och unket damm. När bordsytor och speglar borde glänsa och gnistra kan man istället finna ett finstämt lager av dunkelt grått damm och när golven borde vara sprakande rena kan man finna att dammtussarna tagit över i hörnen och hotar katten med död och pina om hon närmar sig. Så det där får jag nog ta tag i före Lucasmorgonen skänker en allra första julefrid över landet.
Men först ska jag väl göra som jag brukar när jag står inför något som ens liknar en fysisk ansträngning eller förflyttning. Dra ut på det så länge jag bara kan genom att dricka kopp efter kopp av kaffe och avverka cigarett efter cigarett tills det ryker ur öronen på mig. Man vill ju inte förhasta sig nu när man ändå ska ta tag i saker. Det gäller att prioitera och framför allt reflektera över det som komma skall.
Så jag gör väl det då.
Kommentarer
Trackback