Dundermiss och ångest. Och Viskan.
Uscha vad allt gått fel idag. Det som började så bra det hela. Jag vaknade i god tid för att vara redo när öppna teamet ringde och berättade att de stod utanför dörren. Så jag hade redan satt i mig allt av lugnande jag har så färden ut till Viskafors var behaglig och avslappnad. Vi hittade adressen dit jag skall flytta och knatade runt kåken lite för att se hur det ser ut därute.
Det är en blå träkåk, tvåvåningshus med två trappuppgångar. Stora balkonger på baksidan med en vidunderlig utsikt över Viskan, bara det känns värt det att flytta så långt. Jag får ha kvar min älskade Viskan. När vi väl knatat färdigt åkte vi hem igen och allt var så bra som det bara kan,
Tills jag vaknade helt yr i bollen av alla lugnande och klockan redan var 19.15 och jag skulle hört av mig till min syster under eftermiddagen. Så nu sitter jag för att ladda upp för att ringa och be så mycket om ursäkt för att jag ballade ur. Hur förklarar man det då? "Jag var så stenad att jag somnade"? Låter inte så bra. Inte alls.
Men en tur till Netto har jag hunnit med under tiden jag laddat upp. Givetvis fick jag en flyflängande panikattack där i kön. Självfallet skulle kassösrkan springa iväg när det blev min tur så där stod jag och svettades strömmar medan hjärtat ringde i bröstet på mig. När jag väl, efter många om och men fick betala så sprang jag hela vägen hem med ångesten skrikande i öronen på mig. Det var som att springa i en svart tunnel med en massa otäcka varelser hela vägen. Uscha!
Men nu sitter jag väl installerad på soffan och laddar som sagt upp för att ringa min syster. JAg är inte avundsjuk på mig själv precis.
Det är en blå träkåk, tvåvåningshus med två trappuppgångar. Stora balkonger på baksidan med en vidunderlig utsikt över Viskan, bara det känns värt det att flytta så långt. Jag får ha kvar min älskade Viskan. När vi väl knatat färdigt åkte vi hem igen och allt var så bra som det bara kan,
Tills jag vaknade helt yr i bollen av alla lugnande och klockan redan var 19.15 och jag skulle hört av mig till min syster under eftermiddagen. Så nu sitter jag för att ladda upp för att ringa och be så mycket om ursäkt för att jag ballade ur. Hur förklarar man det då? "Jag var så stenad att jag somnade"? Låter inte så bra. Inte alls.
Men en tur till Netto har jag hunnit med under tiden jag laddat upp. Givetvis fick jag en flyflängande panikattack där i kön. Självfallet skulle kassösrkan springa iväg när det blev min tur så där stod jag och svettades strömmar medan hjärtat ringde i bröstet på mig. När jag väl, efter många om och men fick betala så sprang jag hela vägen hem med ångesten skrikande i öronen på mig. Det var som att springa i en svart tunnel med en massa otäcka varelser hela vägen. Uscha!
Men nu sitter jag väl installerad på soffan och laddar som sagt upp för att ringa min syster. JAg är inte avundsjuk på mig själv precis.
Kommentarer
Postat av: Pernilla
Härligt att du "tar med dig Viskan" till ditt nya kryp-in. Kanske känns Viskafors lite roligare nu? :-)
Postat av: wob
Jo det känns bra. Speciellt som det ligger nedströms. Så jag vet att vartenda droppe har varit uppe på mitt älskade Sjöbo och förbi badplatsen vid stugan. Bättre kunde jag inte hamna. Nu fattas bara att den enda lägneheten utan balkong är min :-) Optimisten har talat :-)
Trackback