WoBWorld

Åhhh, kom på att jag har sjukgymnastik i morgon. Självfallet tänker jag inte gå på den. Har fullt upp i skallen med socbesöket. Blotta tanken på att sätta sig på bussen och åka till sjukgymnasten är helt sjuk som jag ser det. Nä det får vara. Så jag tar telefonen och ställer in mötet redan nu. Synd för sjukgymnastiken ger mig en massa. Effekten av den avslappningen sitter ofta i flera dagar. Men en sak i taget. Liksom.

Terapin ger mig hur mycket som helst den med men med den är det lite knepigare. Den väcker en massa jobbiga saker i mig som tar ett tag att smälta. Man känner sig nästan lite hög när man går därifrån eftersom man kommit på en massa smarta saker men sen så smälter det hela ner till glödgande magma i hjärnan och bränner hål i alla skyddsvallar.

Men jag kan inte får bättre personer som hjälper mig. Alla, sjukgymnast (som förövrigt får agera terapeut med), terapeut, kontaktperson på psyk, läkare, alkoholhandläggare, soc.sekreterare, alla är toppen. Verkligen. Det är inte hos dem felet ligger utan hos mig. Fast, det är därför de är personal och jag patient förstås.
 
Så, jag har alla förutsättningar att bli om inte frisk så i alla fall stark nog att stå emot mina besvär. Gäller bara att jag gör mitt jobb med.