Jag önskar att hon var här

Det finns ingen nu levande varelse jag har så många bra minnen av som av Pernilla och det lev vi levde ett tag innan allt brakade ihop. Tillsammans på Kents tältturné i Göteborg. Resor i det Svenska landskapet helt utan mål eller annan mening än att låta tiden gå. Ett tält uppstält i Stockholm. Robbie Williams på Ullevi. Kvällar framför tvn. När hon masserade mig framför tv varje onsdag när Topmodel var. När vi älskade och hon var den allra bästa älskarinna jag någonsin haft eller kan hoppas få igen.

Våra diskussioner som aldrig tog slut, ett ständigt fortlöpande samtal om allt och inget. Tryggheten i att veta att jag låg brediv min allra bästa vän varje natt. Tryggheten i att veta att hon gjorde allt hon kunde för att fördriva min livsleda och min ångest. Att känna den enorma empatin hon utstrålade.

Men allt det där är borta nu. Hon är ute efter nya mål och det borde jag vara med. Men jag kommer liksom inte loss. JAg har försökt att förolämpa henne å det grövsta med det enda som hände är att jag själv känner mig som ett jävlla arsle efteråt. Ändå var det inte länge sedan vi var i Göteborg tillsammans och alt var som det skall/brukade vara.

Hon fattas mig. Det har lämnat ett stort, stort, stort hål i mitt liv. En reva i tidens väv.

"En gång i min framtid ska jag glömma hur otäckt långt jag var att gå i din närhet"
J. Berg 2007

Det är lite som att tryggheten, mattan under mina fötter dragits undan. Jag hoppas inte på hennes kärlek igen. Den drömmer är borta sedan länge, länge. Men jag trodde på hennes vänskap. Men inte heller den fick jag när det blev allvar av livet.

Nä, nu sätter jag mig på bussen och åker ner till Knalleland och köper mer öl. Smällen tar jag i morgon. Eller på söndag beroende på hur morgondagen ser ut. För mycket tankar, för mycket känslor, för mycket av för mycket.

Jag önskar att hon var här.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback