Precis som du

Vad är det som får mig att tro att jag är annorlunda från dig? Inget. Precis inget alls. Förutom att jag skriver om det. Men jag är säker på att du kan känna igen mycket av ditt eget liv i det jag skriver. Kanske bara en del, kanske allt, kanske, för en del inte alls. Men i så fall lovar jag att du har någon nära dig som går igenom samma maror som jag gör.

Kanske tar de sig annorlunda uttryck, kanske har de annan karaktär. Men botten är botten vare sig du ramlar från höger eller vänster kant. Det enda man kan göra är att borsta av sig den värsta skiten man fått på sig, och börja klättra upp. Ramlar du ner igen? Tja, börja om. Man kan inte annat för så är livet gjort. Så är det skapat. Vi är alla utrustade med en livslust som allt som oftast tar över allt annat.

Ibland sviktar den, det har den gjort för mig, som den trogne läsaren vet. För inte alls länge sedan. Men det var väl mest ett rop på hjälp och ingen hjälp fanns att få lärde jag mig genom den läxan. Det finns bara en person som förstår just det av mina problem och det är Chrille. Han vet vad det handlar om. Hur liten man ibland blir när ångest och oro och livsleda tar tag i en.

Sorry mina andra nära och kära. De flesta sket i vad som hände och det ska jag komma ihåg. Kan inte vara annat än att vara bitter. För nu vet jag att om jag ramlar genom isen spelar det igen roll om jag ropar på hjälp, det enda jag får höra är att jag ska ta mig i kragen och lyfta mig ur vraken om jag överhuvudtaget hör något alls.

Resten spelade döva. Kul. tack. Ingen idé att be er om hjälp alltså.

Jag kan förstå de som inte förstår utan säger åt mig att ta tag i saker och ting men jag kan inte förstå de som inte låtsas om att de förstår. Folk jag litat på. Grymt mina vänner. Grymt.

Kommentarer
Postat av: Miss Borderline

Det värsta är att folk (inkl. vården) säger att man ska höra av sig INNAN det går så illa så man tex försöker/lyckas ta livet av sig....ja, och så gör man det och va fan får man för det, "så farligt är det väl inte", "men ta och ryck upp dig nu", eller som på psykakuten som i mina journaler kan se att jag har MKT allvarliga suicidförsök bakom mig (varav det första ingen begriper hur jag överlevt, allra minst jag eftersom jag visste jag tog MKT mer än dödlig dos på den farliga medicinen) och dom på psykauten säger att "nä, nu har inte jag tid att prata med dig mer" och fick en lur i örat när jag ringde för att jag hade panik om att jag skulle göra mig nåt och ville bli inlagd. Så mkt skitsnack bara!!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback