WoBWorld

En solkung är jag. En dimma under en vinge, däri finner du mig och allt det jag kallar mitt. Jag viker av från rutt på rutt tills jag ständigt flyger i en evig cirkel. En spiral ner mot det allra varmaste av Tellus inre. Mina tankar bränner hål i min skalle, sveder bort mitt hår. Lämnar en grinande dödskalle åt dig att älska. Jag har inget att erbjuda dig förutom ständig sorg och sveda. Likt en gam hackar jag in mig från ditt nästintill levande kött, din själ slukar jag rakt av, utan gehör för de toner din strupe sjunger.

Jag äter upp allt som är du, allt som är ditt, alla som älskar dig och alla du älskar. Jag är ondska rakt från mitt svarta hjärta och ut till min knutna näve som slår i väggen. Min röst överrsöstar dina tankar och ditt hjärtas slag. Bruset, det gråa bruset bland dina tankar tar över, sveper dig bort från mig. Jag kan fånga din ande, kväva den sakta tills de blåa läpparna är redo för min kalla kyss. En tunga i din mun, på dina bröst och i ditt kön.

Jag är döden.