Dunka mig

Jag undrar lite smått hur lång tid det tar innan jag får klagomål på hur högt jag spelar musik. De första månaderna så smög jag runt här i lägenheten och vågade inte ens nysa men allt medan dagarna har gått så har jag ökat volymen på musiken, ökat basen och nu sitter jag skönt ingjuten i basgångar och höga toner från allt mellan Ozzy till Rihanna. Dunk, dunk dunk är det enda jag hör. Men de flesta här i huset är 1000 år gamla så de hör nog inte när jag spelar. Men man kan ju tänka sig att någon anhörig dyker upp och tycker illa om att mormors kristallvas ramlar i golvet eftersom jag spelar så högt.

Det går inte många sekunder om dygnet när jag inte lyssnar till musik. Inte ens på natten. Jag vet inte om det gör mig tryggare eller nått men jag sover bättre om jag har lite musik på när jag sover. Fast då har jag ju inte på det så högt förstås, jag ska ju kunna sova med :-)

Men annars rullar det runt här i datorn mest hela tiden. Olika favoriter spelas med glatt mod och jag sitter och skuttar på toalettstolen när jag behöver gå dit eftersom musiken är på så högt. Hm, hur blev det nu? Alltså, jag behöver ju inte gå på toaletten eftersom jag spelar musik utan jag skuttar av musiken. Eller... hm. Vi lämnar dass tack.

Nu sitter jag och funderar på om jag ska lägga in lite bra skivor som jag har som MP3 på datorn. Det känns så fjantingt att 2008 behöva sätta på en skiva. Hela min Springsteen-samling till expempel. Det är ju dumt att ladda ner sånt man redan har. Jaja, en sak i taget. Det börjar ju nästan likna jobb och det vill jag inte råka ut för, det vore ju livsfarligt ju.

Under tiden säger jag bara: dunk, dunkdunk, dunk, dunk.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback