Ett underbart liv

Hej och hå vad jag har farit omkring. In till La stada på Gula faran och in på terapi i en timma då vi mest satte upp en vårdplan. De vanliga frågorna om alkohol kom upp så jag sade som det var, att visst har jag druckit. Men mina prover var rena i alla fall, fast dem tog jag ju innan förra veckans partande. Nu bestämde vi att det ska bli provtagning en gång i månaden. Det låter helt ok för mig, bara gott att få bevisa att jag inte dricker mig redlös var och varannan dag.

Sen for jag iväg till stan för att gå på, gissa, bolaget, där jag köpte mig en starköl att njuta till Morden i Midsomer i kväll. Efter det tog jag en repa till ICA MAX där jag handlade tobak och ansökte om ICA-betalkort. Jag hade ju det innan men det tog vi bort vid skilsmässan eftersom det var ett gemensamt kort. Men det är bra så att jag kan använda kontot jag redan har och betalar mina skulder på.

Efter det tog jag en skön mopedetur till hemmet där jag lämpade av den lilla ölen, skrev en lista på saker jag skulle köpa sen åkte jag till affären för att handla lite. Men, nu får det vara nog med flängande för idag.

Min terapeut tyckte att det såg ut som om jag mår bra och banne mig om jag inte gör det. Det är som om arton ton har släppt från mina axlar när jag fått reda på att sjukersättningen rullar på, jag har betalt mina räkningar och allt som har varit trassligt sedan i våras har ordnat sig. Jag mår förbannat gott helt enkelt. Det är så bra att jag till och med kan se en framtid när jag kanske kan utföra någon form av arbete. Vad vet jag bara inte än. Men jag får ta en dag i taget. Jag är ju lika skör fortfarande och precis som någon människa skrev här på bloggen i en kommentar, jag pallar ju inte när det ställs krav på mig. Och det är så sant som det bara kan vara. Tyvärr.

Man ville ju helst vara en såndär Christer Fuglesang som inte backar för något, jämn och stabil i humöret och nerverna, smart och framåt, men jag är mer en Thorsten Flink i mina nerver. Ballar ur gång på gång. Så det får jag jobba på om jag vill börja jobba igen. JAg vill helt enkelt vara som jag var före den där junidagen 1991 när jag fick min första panikångestattack. Eller i alla fall hitta tillbaka till en del av den personen, en människa jag knappt känner själv längre.

Ah, livet är underbart att leva.

Kommentarer
Postat av: Miss Borderline

Jag är fan DJUPT imponered......jag tror nog aldrig jag varit inne på bolaget och köpt EN starköl!!



Ja alltså har man inte dom basala sakerna ordnade som bostad, pengar till mat, hyra och räkningar så finns det ju inte en chans att man ska kunna må bra, så visst fan gör det kanonmkt att veta att iaf DOM sakerna fungerar som dom ska så att man kan slappna av och kunna jobba på dom andra grejjerna för att kunna mår bra!!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback