Innan sömnen

Jag har pratat med Gud. Han sa att min tid är slöseri med liv men att han inte kan göra nått åt det hela. Men att andra kan tacka mig. All dem jag håller för något stort. Elvis, Lennon. De tackar för alla timmar jag lagt ner på dem, en superhjälte för mig, för dig, för oss. Jag önskar att jag vore den perfekta mannen. Men jag är inget alls. Blott en... träl. Liten, ihopkrupen, fet och ful. Full av socker, salt, fett och droger. Nikotin, koffein, alkohol, zyprexa och omeprasol. Lite för att lugna mig, lite för att pigga upp mig.

Men Gud sa inte mer. Men han hälsade från Elvis. Berättade att alla färgkorten från det jag var liten blivit bleka, röda. Ett äpple jag åt som nu är försvunnet, borta och ruttet betalar min biljett till himlen. Lyssna, hör, dova ljud från staden. En finsk arbetslös man som slår på sin fru, en bankdirektör som slår på sin. Det är deras, att äga, att slå, att missbruka.

Hör hur den lilla pojken blir förstörd, den lilla flickan tagen med våld. Den lilla stadens puls. Håna mig. Jag lever du är död.

Skit samma. Nu ska jag sova.

Kommentarer
Postat av: Miss Borderline

Jag vet inte jag, när jag försöker tala med Gud så säger han bara: I'm not talking to you, BITCH!!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback