WoBWorld

Oproffisionell. Räddar ditt liv men glömmer din själ. Ett av hundratals liv som gått genom mina fingrar, under mina flyende fötter. Inga ljud förutom fraset från ditt täcke när jag vänder på dig. Plasket av vatten i en rondskål. Du i dina sista magnifika år. Jag i början på mitt liv, som du kan se det. När allt svartnar, försvinner, bleknar, blir till vitt ljus. Då stod jag bredvid, kramade om din dotter, klappade din son på axeln. När du försvann från oss, när bröstkorgen slutade häva sig. När vi sakta vände dig om gång på gång och tvättade dig en sista gång. När jag rakade din kind, ett sista surr från den rakapparat som skulle slängas, som arvet efter dig. En sista soppåse som knyts ihop, ett stilla ljus på ditt bord. En blomma i din hand.

När kommer du tillbaka till oss? När lyser ditt ljus igen? När ska din torndövsstämma ljuda igen. När ska du och din fru åter hitta varandra? Kan jag ge dig mer? Kunde jag varit varsammare när jag rullade din stol i korridoren? Kunde mina händer varit lättare när jag lade om dina sår?

Tänk om jag har fel?