WoBWorld

JAg är inte alls på det klara på varför jag finns. Vad är meningen egenligen med all? Skaffa barn, reproduketera sig själv? Klar, gjort det. Färdig med det. Sätta avtryck i omvärlden? Tja, jag trampade i våt betong en gång för 100 år sedan i stan och min häl finns kvar där och samlar vatten på hösten. Men sen då. Jag fattar inte. Alls.

Jag läser en hel massa. Mycket och hela tiden. Läser och skriver och lyssnar till musik. Det är liksom det jag gör. Till och med när jag jobbade var det jag gjorde. Fast i hemlighet. Tyst för mig själv. Böcker som ingen läst än. Som fanns innuti min skalle.

Men när jag läser så kan jag inte undgå att fatta att jag bara är en mygga, ett sandkorn, en mikroonargism i det hela, i världen, i tiden. Så vad är då meningen?

Så, jag läser mina 80 år på jorden och sen sänker de ner min kista i mörkret och där ska jag vila i evigheters evighet. Till vilken nytta är jag?

JAg läser i Bibeln och försöker finna sanningen men det är ju faktiskt bara en massa rådgivande historier och sagor, lite som film på papper. Men någon sanning finner jag inte där. Så vad är då meningen?

Äh, jag skiter i det hela. Samlar ihop tillräckligt mycket pengar för att sätta mig på krogen och fånga in den allra fullaste damen, hon som gärna rider natten lång och sen skiter jag i allt.

Eller kan det vara vackrare än så?