Ska jag tröstäta tro?

Äsch. Jag sitter och velar fram och tillbaka. Ska jag åka ner till macken och köpa mig en påse chips eller inte. Det är då fan att en sån sak ska vara så svår att bestämma sig för. Eller ska jag sätta på en panna kaffe till och njuta den brunsvarta bönan på balkongen i kvällsbrisen?

Fan vet vad det blir av allt. Troligen ingenting. Jag har liksom fastnat i nån sorts friväxel där det inte spelar roll hur mycket jag varvar upp för jag kommer inte en cm i alla fall. Den där känslan av att något fattas är hela tiden med mig. Som om någon viktigt molekyl i luften jag andas rymt sin kos eller som en himmel utan stjärnor, sol eller måne.

Nä. Tröstaäta kan vara lösningen på det hela, helt klart.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback