Kanske lite lugn och ro
Ännu en kväll har gått. Det känns sisådär. I morgon är det tänkt att jag ska åka till min ena terapi. Jag vet inte om jag fixar det. Fast det klart. Jag klarade ju faktiskt av att åka in til La Stada igår, även om jag nu åkte med bil in. Så helt omöjligt vore det ju inte att tänka sig att jag kan sätta mig på Gula faran in till staden. Men jag har börjat få mer och mer ångest när jag kör på vägen in till Borås. Inga vägrener en bra bit av vägen och bilar som susar förbi tätt tätt bredvid en.
Nu på kvällen har jag brottats med ångest hela tiden. Tanken var ju att jag skulle sitta och titta på fotbollen, men det gick inte alls. Jag klarade att sitta en stund sen fick jag gå ifrån och lägga mig ett tag innan jag kunde gå upp igen. Som tur var så kunde jag äta tidigare på kvällen så idag har jag faktiskt haft en hygglig måltidsordning. Nu har jag tagit mina sömntabletter plus två lugnande med så kanske kommer jag till lite ro innan jag ska sova.
Men ångesten finns med mig hela tiden. Just nu i dessa dagar så får jag knappt någon ro alls. Tvångstankar, ångest och en vag bris av depression. Så brukar det inte vara på sommaren. Då brukar det vara lite lättare att leva. Kanske är en del av det hela längtan efter det lilla träslottet. Det har ju varit givet att jag ska ha spenderat sommaren därnere de sista åren. Eller, egentligen hela mitt liv förutom när jag var liten och vi var i vår egna sommarstuga. Men man var ju en hel del nere hos mormor och morfar ändå.
Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra när sommren kommer. Ett lyxproblem, jag vet, lägg ner den höga brösttonen. Men i vilket fall som hels ett problem, ialla fall om det är det som ligger bakom mitt nuvarande hälsotillstånd. Jag menar, det var bara 35kvm gammal stuga med kallvatten och ingen toa, men det var underbart att vara där nere bland kolonistugorna. Sken solen var man i trädgården, regnade så satt man inte och kurade med en god bok och hade det bra. Fast det är en fin trädgår härutanför på gården så jag kanske ska ta med mig en filt en dag och lägga mig på baksidan av huset där solen skiner på dagen och ligga och läsa och ha det bra. Mysa i regnet inomhus kan man ju göra även hemma, faktiskt lite bättre än i en liten kolonistuga.
Jaja, det är ingen idé att klaga allt för mycket. Då kommer alltid nån jäkel och gnäller på att man är en lyxlirare eller nått. Kanske inte på den här bloggen men på min Expressenblogg. Förbannad? Jag? Inte då...
Nu på kvällen har jag brottats med ångest hela tiden. Tanken var ju att jag skulle sitta och titta på fotbollen, men det gick inte alls. Jag klarade att sitta en stund sen fick jag gå ifrån och lägga mig ett tag innan jag kunde gå upp igen. Som tur var så kunde jag äta tidigare på kvällen så idag har jag faktiskt haft en hygglig måltidsordning. Nu har jag tagit mina sömntabletter plus två lugnande med så kanske kommer jag till lite ro innan jag ska sova.
Men ångesten finns med mig hela tiden. Just nu i dessa dagar så får jag knappt någon ro alls. Tvångstankar, ångest och en vag bris av depression. Så brukar det inte vara på sommaren. Då brukar det vara lite lättare att leva. Kanske är en del av det hela längtan efter det lilla träslottet. Det har ju varit givet att jag ska ha spenderat sommaren därnere de sista åren. Eller, egentligen hela mitt liv förutom när jag var liten och vi var i vår egna sommarstuga. Men man var ju en hel del nere hos mormor och morfar ändå.
Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra när sommren kommer. Ett lyxproblem, jag vet, lägg ner den höga brösttonen. Men i vilket fall som hels ett problem, ialla fall om det är det som ligger bakom mitt nuvarande hälsotillstånd. Jag menar, det var bara 35kvm gammal stuga med kallvatten och ingen toa, men det var underbart att vara där nere bland kolonistugorna. Sken solen var man i trädgården, regnade så satt man inte och kurade med en god bok och hade det bra. Fast det är en fin trädgår härutanför på gården så jag kanske ska ta med mig en filt en dag och lägga mig på baksidan av huset där solen skiner på dagen och ligga och läsa och ha det bra. Mysa i regnet inomhus kan man ju göra även hemma, faktiskt lite bättre än i en liten kolonistuga.
Jaja, det är ingen idé att klaga allt för mycket. Då kommer alltid nån jäkel och gnäller på att man är en lyxlirare eller nått. Kanske inte på den här bloggen men på min Expressenblogg. Förbannad? Jag? Inte då...
Kommentarer
Trackback