Allt jag lärt mig
Nu skulle man ha 10000 spänn över och åka til IKEA och shoppa loss lite. Men det blir det ju inget av. Jag kom på till exempel att jag definitivt vet att jag inte har några gardinstänger. Så vad spelar det då för roll om man har gardiner eller inte? Kanske kan man spika upp gardinerna? :-)
Tja, det löser sig över tid. Får väl köpa saker lite då och då när jag har nått öre över. Men det ska bli intressant att se vad som gömmer sig i lådorna i förrådet. Det var före detta frun som packade ner allt så jag har faktiskt inte en susning om vad som finns i dem. Men det är sånt som gör livet intressant. Men vissa saker vet jag. Som att jag inte har en kaffebryggare till exempel. Eller micro. Men jag har en espessomaskin så det där med kaffe ordnar sig. Micro är ju inte så dyrt så det får jag väl köpa lite senare. Man kan ju faktisk leva utan micro. Tror jag.
Som sagt. Det ordnar sig det hela är jag tämligen säker på. Man behöver inte så många saker har jag märkt. Så länge jag har datorn, mina gitarrer och rena kläder i en garderob så är jag nöjd. Resten är bara lullulll som man fyller sitt liv med i brist på annat.
Missförstå mig inte nu. Jag är prylgalen, det erkänner jag. Och mitt hem är min borg, där vill jag ha det trevligt och mysigt. Men det här året har lärt mig en hel del av vad man behöver för att klara sig i livet. Det är betydligt mindre än vad jag trodde för ett år sedan. Framförallt är det lite andra saker än jag trodde då.
Att kunna erbjuda sina barn en säng att sova i, att ha en katt som ligger bredvid om natten när man sover. Värme och trygghet. Goda vänner och helst en livskamrat. Allt det där är saker som jag tog för givet och därför slösade jag bort allt det vackra jag hade i livet. Jag hoppas verkligen att jag aldrig glömmer bort den här känslan av att vara lycklig för saker som vi tar för givet men som är så viktiga.
Det roliga i hela kråksången är att jag ändå klarat mig relativt gott undan, om man jämför. Min fysiska hälsa är god även om jag har lite problem med en gammal whiplashskada och att det värker i ryggen lite då och då efter att jag stått och lastat därck på gummifabrik när jag var 16 och sedan jobbat i vården i många år. Men det är ju inget som hindrar mig i mitt dagliga liv. Jag har hela tiden haft någonstans att bo, även om det inte varit mitt eget. Jag fick glädjen att "fasa ut" min relation med före detta frun under en längre tid och vänja mig vid tanken på att leva utan henne.
Det kunde varit så mycket värre. Jag har inte behövt sova ute i någon park eller i nån trappuppgång. Jag går och står och kan röra mig fritt. Jag har hela tiden haft pengar över till att köpa saker och ting som roar mig. Mina barn har inte tagit avstånd från mig. Jag har min mor i livet och jag har nog med saker för att möblera mitt nyvunna hem med.
Så så illa har det inte varit, även om det varit lite ansträngt vissa dagar. Men summan av kardemumman är att jag har lärt mig en farlig massa för ett relativt billigt pris.
Inte så illa. :-)
Tja, det löser sig över tid. Får väl köpa saker lite då och då när jag har nått öre över. Men det ska bli intressant att se vad som gömmer sig i lådorna i förrådet. Det var före detta frun som packade ner allt så jag har faktiskt inte en susning om vad som finns i dem. Men det är sånt som gör livet intressant. Men vissa saker vet jag. Som att jag inte har en kaffebryggare till exempel. Eller micro. Men jag har en espessomaskin så det där med kaffe ordnar sig. Micro är ju inte så dyrt så det får jag väl köpa lite senare. Man kan ju faktisk leva utan micro. Tror jag.
Som sagt. Det ordnar sig det hela är jag tämligen säker på. Man behöver inte så många saker har jag märkt. Så länge jag har datorn, mina gitarrer och rena kläder i en garderob så är jag nöjd. Resten är bara lullulll som man fyller sitt liv med i brist på annat.
Missförstå mig inte nu. Jag är prylgalen, det erkänner jag. Och mitt hem är min borg, där vill jag ha det trevligt och mysigt. Men det här året har lärt mig en hel del av vad man behöver för att klara sig i livet. Det är betydligt mindre än vad jag trodde för ett år sedan. Framförallt är det lite andra saker än jag trodde då.
Att kunna erbjuda sina barn en säng att sova i, att ha en katt som ligger bredvid om natten när man sover. Värme och trygghet. Goda vänner och helst en livskamrat. Allt det där är saker som jag tog för givet och därför slösade jag bort allt det vackra jag hade i livet. Jag hoppas verkligen att jag aldrig glömmer bort den här känslan av att vara lycklig för saker som vi tar för givet men som är så viktiga.
Det roliga i hela kråksången är att jag ändå klarat mig relativt gott undan, om man jämför. Min fysiska hälsa är god även om jag har lite problem med en gammal whiplashskada och att det värker i ryggen lite då och då efter att jag stått och lastat därck på gummifabrik när jag var 16 och sedan jobbat i vården i många år. Men det är ju inget som hindrar mig i mitt dagliga liv. Jag har hela tiden haft någonstans att bo, även om det inte varit mitt eget. Jag fick glädjen att "fasa ut" min relation med före detta frun under en längre tid och vänja mig vid tanken på att leva utan henne.
Det kunde varit så mycket värre. Jag har inte behövt sova ute i någon park eller i nån trappuppgång. Jag går och står och kan röra mig fritt. Jag har hela tiden haft pengar över till att köpa saker och ting som roar mig. Mina barn har inte tagit avstånd från mig. Jag har min mor i livet och jag har nog med saker för att möblera mitt nyvunna hem med.
Så så illa har det inte varit, även om det varit lite ansträngt vissa dagar. Men summan av kardemumman är att jag har lärt mig en farlig massa för ett relativt billigt pris.
Inte så illa. :-)
Kommentarer
Postat av: biffen
frågan e om man vill byta bort el va utan alla sina negativa erfarenheter?ser man de stora i lite om man inte har några negativa erfarenheter?...skulle inte byta mina mot alla pengar i världen.el föresten ja kanske skulle kränga en å annan om någon ville köpa=)
Trackback