Är det värt det?
Jag funderar på vad alla tabletter gör i min kropp egentligen. Biverkningslistan är ju telefonkatalogtjock på nästan alla de olika piller jag petar i mig. Just nu känner jag av kraftiga utsättningsymptom eftersom jag inte tagit en sorts medicin i en vecka nu. Det var inget medvetet beslut utan jag bara upptäckte att jag inte hade något recept en vacker dag och sen har dagarna rullat på och nu under påsken har jag ju inte kunnat göra nått åt det. Men det snurrar i hela skallen så fort jag rör mig
Jag vet ju att före detta frun sa att jag blivit annorlunda. Jag kan nog se det själv rätt lätt om jag tittar i efterhand. Jag har blivit mer tvär, mer lättretat, irriterad. Lite agressivare till sättet, mindre tålamod. Toppar och dalar i livet skär liksom av. Samtidigt som ångesten lindras så tappar man mycket av glädjen med. Man blir liksom passiv.
Jag vet att just det där med agressviteten har varit ett problem tidigare när jag tagit antirepressiva mediciner. Topplocken går rätt lätt kan jag säga. Ibland handlar det om passivt aggressivt beteende, kanske man säger oövertänkta saker eller bara är allmänt trumpen. Ibland handlar det om regelrätta raseriutbrott. Sån är jag inte när jag är omedicinerad. Men å andra sidan så mår jag ju kass då med så.
Frågan är bara om det är värt det. En viktökning på 30 kilo, humörsvängningar, sviktande potens, kanske leverpåverkan i det långa loppet. Inte vet jag.
Vissa dagar, när man mår kass fast man petar i sig alla de där pillren så undrar man om man inte skulle klara sig lika bra utan dem. Sen kommer man ihåg hur man mår då och plockar snällt ihop dagens pillerhög och sväljer.
Men jag hoppas det kommer bättre, mer riktade mediciner i framtiden. Som kanske inte har fullt så många bilverkningar och som kanske även ger ett bättre resultat. Forskningen går ju frammåt och en tröst i det hela är ju att det finns en satans massa pengar på att lindra ångest och depression så man vet att det sitter forskare i varje land och jobbar hårt på det.
Men, kanske hade jag haft kvar mitt äktenskap utan de där pillren?
Är det då värt det?
Jag vet ju att före detta frun sa att jag blivit annorlunda. Jag kan nog se det själv rätt lätt om jag tittar i efterhand. Jag har blivit mer tvär, mer lättretat, irriterad. Lite agressivare till sättet, mindre tålamod. Toppar och dalar i livet skär liksom av. Samtidigt som ångesten lindras så tappar man mycket av glädjen med. Man blir liksom passiv.
Jag vet att just det där med agressviteten har varit ett problem tidigare när jag tagit antirepressiva mediciner. Topplocken går rätt lätt kan jag säga. Ibland handlar det om passivt aggressivt beteende, kanske man säger oövertänkta saker eller bara är allmänt trumpen. Ibland handlar det om regelrätta raseriutbrott. Sån är jag inte när jag är omedicinerad. Men å andra sidan så mår jag ju kass då med så.
Frågan är bara om det är värt det. En viktökning på 30 kilo, humörsvängningar, sviktande potens, kanske leverpåverkan i det långa loppet. Inte vet jag.
Vissa dagar, när man mår kass fast man petar i sig alla de där pillren så undrar man om man inte skulle klara sig lika bra utan dem. Sen kommer man ihåg hur man mår då och plockar snällt ihop dagens pillerhög och sväljer.
Men jag hoppas det kommer bättre, mer riktade mediciner i framtiden. Som kanske inte har fullt så många bilverkningar och som kanske även ger ett bättre resultat. Forskningen går ju frammåt och en tröst i det hela är ju att det finns en satans massa pengar på att lindra ångest och depression så man vet att det sitter forskare i varje land och jobbar hårt på det.
Men, kanske hade jag haft kvar mitt äktenskap utan de där pillren?
Är det då värt det?
Kommentarer
Trackback