Ett hål i mitt hjärta
Snön börjar smälta utanför fönstren nu och gräset börjar visa sig igen. Gott så. Själv så lider jag allt mer av melankoli. En känsla av att inget duger liksom. Det känns som om jag bara vill ligga på soffan och glida in i landet mellan sömn och vakenhet. Du vet när man liksom gungar på livets vågor. Där skulle jag trivas just nu känns det som.
Vakenheten blir en plåga. Inte så att jag har ångest eller nått. inte alls så. För det fula ansiktet har jag än så länge sluppit idag. Men jag länner mig missmodig. Som om livet bara är en enda lång väntan på nått annat än det man har för tillfället. Kanske är det baksmällan efter euforin av att få en egen lägenhet som plågar mig.
Eller så är det känslan av att ha slutat älska som rider min själ. För så är det lite. Jag lever mellan två kvinnor på något sätt. Henne jag slutat sukta efter och henne jag inte har träffat än. Eller det kanske jag redan gjort, det vet jag ju inte. Men jag är inte kär.
Kanske är det så enkelt. Att jag lider av brist på kärlek. Det skapar ett tomt hål i hjärtat som plågar mitt sinne. Tom materia i själen.
Tja. Jag får ta en kopp kaffe och hoppas att det gör susen.
Vakenheten blir en plåga. Inte så att jag har ångest eller nått. inte alls så. För det fula ansiktet har jag än så länge sluppit idag. Men jag länner mig missmodig. Som om livet bara är en enda lång väntan på nått annat än det man har för tillfället. Kanske är det baksmällan efter euforin av att få en egen lägenhet som plågar mig.
Eller så är det känslan av att ha slutat älska som rider min själ. För så är det lite. Jag lever mellan två kvinnor på något sätt. Henne jag slutat sukta efter och henne jag inte har träffat än. Eller det kanske jag redan gjort, det vet jag ju inte. Men jag är inte kär.
Kanske är det så enkelt. Att jag lider av brist på kärlek. Det skapar ett tomt hål i hjärtat som plågar mitt sinne. Tom materia i själen.
Tja. Jag får ta en kopp kaffe och hoppas att det gör susen.
Kommentarer
Trackback