WoBWorld

Se där en tanke. Jag kom genom musikens makt på en sak som jag alltid vetat och ständigt säger "Allt går, det ska gå". Ingenting är omöjligt. Ok, så jag kanske sitter i en viss hög med skit, men jag satt i en högre hög med skit för två månader sen. Nu har jag ett eget hem, som banne mig blivit riktigt hemtrevligt med allt som jag satt saker på sin rätta plats.

Visst saknas det saker i mitt liv. Jag skulle gärna träffa en kvinna att dela min vardag med. Kanske inte flytta ihop med, kanske inte än. Men nån som finns där. Nån att dricka kaffe med, älska med och som kan kyssa min panna när den blir feberhet av ångest.

Jag vill gärna komma tillbaka till ett arbete igen. Nån form av sysselsättning, en social gemenskap. Men det kan vänta. Var sak har sin tid. Sen vill jag få ut mitt skivande, jag har redan samlat på mig nog med poesi för en bok och jobbar lite då och då på mina romaner. Det är ett mål jag satt upp. Att få något utgivet. Inte behöver jag många läsare, men en och annan kujnde nog finna nått bra bland alla de sandkorn jag samlat på mig.

Som sagt. Inget är omöjligt. Och jag kom på det genom min allra bästa vän i livet, musiken.

Så håll tillgodo så kanske du förstår.