Letandet efter någon att älska

Det snöar ute. Om en månad i morgon fyller jag 38. Snart 40. Ett halvt liv. Tänk vad tiden rusar på. Det var ju bara nyss jag var 15 och satt och drack billigt vin i Johannelundsparken med Polare C och Larsa och Diana. Vad i hela fridens namn hände på vägen? Hur blev jag den här feta parodin på en man? Vilken ofantlig tur att jag inte visste vilken resa jag hade framför mig. Men det är så livet ser ut. Vi önskar alla att vi kunde se in i framtiden men vilken ofantlig tur att vi inte har den möjligheten. Troligen skulle de flesta av oss hoppa ur skinnet om vi såg alla misslyckanden och problem som ligger framför oss.

Saker är som saker skall vara. Var och en sak har sin tid och det som händer skall överraska, skaka om. Utan den rörelsen inget liv.

Just nu saknar jag kärlek. Nått vansinnigt. Att få hänga upp en liten del av sitt liv på en annan person. Att få känna värmen av en kropp bredvid sig på natten. Men allt jag har är cigaretter, en katt och min dator. Men att ha någon att älska... Jag vet ju att det kommer någon dag. Jag har bara ingen som helst aning om hur det ska ske eller när det sker. Kanske möter jag mitt livs kärlek på bussen hahahah.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback