Oj vad många ord det blev
Så vansinnigt bedrövad jag var igår kväll. Var kom det ifrån tro? Nja, jag gissar fortfarande på en massa spänningar som släppte. Mitt nya hem står mer eller mindre klart och när det väl sjunkit in så släppte en satans massa oro och ledsamhet och landade rakt i mitt knä.
Men, i dag är det nya tag som gäller. Eller snarare inga tag alls tänkte jag. Jag ska bara ligga i sängen och läsa den extratjocka lokalblaskan, klappa katten och ha det alldels underbart.
Snöstormen har gått över och kvar är bara en milt blå himmel och gnistrande snö. Jag måste erkänna att det är lite kallt här i min lägenhet. Eller så är det jag som har fyllefrossa. Kan så vara. Men det lockar bara ännu mer att bädda ner sig i sängen under varma täcken och bland mjuka kuddar och bara ligga och lura. Det enda vettiga jag ska göra är väl att ducha tänkte jag. Det står en skum doft, eller kalla det stank, kring mig. Salta tårar, ångestsvett och annat som skapar en inte speciellt behaglig lukt. Dags för en helrengöring tänkte jag. Varmt vatten över mina värkande axlar. Så kan jag passa på att städa badrummet samtidigt. både nytta och nöje vill jag mena.
Nu ser jag fram mot att ta emot mina vänner och mina barn här i mitt nya hem. Det vore underbart med en sovande unge i "lilla sovrummet". Eller unge och unge. De är stora nu, mina små. Men jag längtar efter att veta att det ligger en älskad person innanför den där dörren. Fast, det blir nog bara min dotter som sover här. Inte så att jag menar att det inte är värt lika mycket, men det känns lite ledsamt att jag har så dålig kontakt med speciellt min äldsta son. Men, han fyller 18 i år och är strax vuxen på alla sätt. Min yngsta son har jag ju god kontakt med men han får ju inte sova över hos mig för hans ömma moder. Hon tror väl att vi ska dricka öl hela natten och börja dagen med en kaffe, cigg och tre sobril var. Eller nått.
Men min stackar dotter som är mellanbarn och dessutom en ung kvinna kan så klart inte säga nej till pappa. Hon hjälpte ju till med flytten stackaren. Hon måste lära sig att säga nej den tösen. Fast enligt hennes mor så är hon nog så giftig mellan varven. Jag vet inte, jag har inte sett nått sånt men det är så klart annorlunda om man bor ihop än när man bara träffar sin far varannan helg.
Oj vad jag pladdrar. Men jag känner mig sån idag. Lite bättre, lite vackrare, lite gladare. En satans massa tröttare men det finns ju inga hinder mellan sängen och mig så varför inte?
Nä, sängen var det ju.
Men, i dag är det nya tag som gäller. Eller snarare inga tag alls tänkte jag. Jag ska bara ligga i sängen och läsa den extratjocka lokalblaskan, klappa katten och ha det alldels underbart.
Snöstormen har gått över och kvar är bara en milt blå himmel och gnistrande snö. Jag måste erkänna att det är lite kallt här i min lägenhet. Eller så är det jag som har fyllefrossa. Kan så vara. Men det lockar bara ännu mer att bädda ner sig i sängen under varma täcken och bland mjuka kuddar och bara ligga och lura. Det enda vettiga jag ska göra är väl att ducha tänkte jag. Det står en skum doft, eller kalla det stank, kring mig. Salta tårar, ångestsvett och annat som skapar en inte speciellt behaglig lukt. Dags för en helrengöring tänkte jag. Varmt vatten över mina värkande axlar. Så kan jag passa på att städa badrummet samtidigt. både nytta och nöje vill jag mena.
Nu ser jag fram mot att ta emot mina vänner och mina barn här i mitt nya hem. Det vore underbart med en sovande unge i "lilla sovrummet". Eller unge och unge. De är stora nu, mina små. Men jag längtar efter att veta att det ligger en älskad person innanför den där dörren. Fast, det blir nog bara min dotter som sover här. Inte så att jag menar att det inte är värt lika mycket, men det känns lite ledsamt att jag har så dålig kontakt med speciellt min äldsta son. Men, han fyller 18 i år och är strax vuxen på alla sätt. Min yngsta son har jag ju god kontakt med men han får ju inte sova över hos mig för hans ömma moder. Hon tror väl att vi ska dricka öl hela natten och börja dagen med en kaffe, cigg och tre sobril var. Eller nått.
Men min stackar dotter som är mellanbarn och dessutom en ung kvinna kan så klart inte säga nej till pappa. Hon hjälpte ju till med flytten stackaren. Hon måste lära sig att säga nej den tösen. Fast enligt hennes mor så är hon nog så giftig mellan varven. Jag vet inte, jag har inte sett nått sånt men det är så klart annorlunda om man bor ihop än när man bara träffar sin far varannan helg.
Oj vad jag pladdrar. Men jag känner mig sån idag. Lite bättre, lite vackrare, lite gladare. En satans massa tröttare men det finns ju inga hinder mellan sängen och mig så varför inte?
Nä, sängen var det ju.
Kommentarer
Trackback